Vardikter - Dikter om Varen och Valborg

Nu tandas eldar over land, och vintern flyr for varens hand. Vi samlas alla, stor och sma, och sjunger in den ljusa vra.

Valborg, valkommen med din glod, du ger oss hopp och varma brod. Efter manaders morka natt star varen har, sa ljus och matt.

I kvall nar brasorna star hoga och gnistorna far mot det blaa, da kanns det som att hela livet far borja om pa nytt anda.

Vi firar att ljuset vinner, att kylan ger med sig till slut. Varje valborgsmassafton paminner om att det alltid finns en ut.

Sa samlas vi nar april tar slut, med sanger, varme, gladjens ljud. En kvall som badar i tradition, dar varen far sin invigning skon.

Elden brinner, varen kommer, allt blir ljust igen.

Glad Valborg! Ma varens varme fylla ditt hjarta med hopp.

Vintern flyr, varen ler, och livet blommar mer och mer.

Forst en droppe, sen en strom, och snon som smalt blir till en drom. Varen viskar genom trad: jag ar har nu, jag ar er nad. Blommorna reser sig ur jord och faglarna sjunger overallt i nord.

Se hur grast blir gront igen, hur solen varmer hud och ben. Varje knoppas opponande ar ett litet under, stilla dar. Naturen andas, djupt och fritt, och allt som sovit vaknar, bit for bit.

I dag kande jag det till slut, en vind som bar pa varens ljud. Livet strackte sig mot sol och morka manader fick sin slut, med gol. Varen ar ingen plotslig gast, hon smyger sig in, men stannar fast.

Lagorna dansar mot natthimlen klar, och gnistorna stiger som stjarnor var. Vi star i cirkeln kring elden varm och kanner gemenskapen i varandras arm. Sa har vi gjort i hundra ar, och sa ska vi fira varje var.

Tand elden, lat den brinna hog, och skick mot skyn var vintersorg. I lagan ser vi aret nytt, och allt som varit morkt har flytt. Kring brasan samlas unga, gamla, och varens roster borjar samla.

Det finns en kvall pa aret da hela Sverige stannar till och star. Vi lyfter blicken mot en eld och tanker: nu borjar en ny varld. Vinterns tyngd far falla av och hoppets fro far kraft ur varens sav. Den har kvallen ar var paminnelse om att ljuset alltid foljer morka natter.

Nar sista snon har smalt och gatt och markens hjarta ater slatt, da star vi dar med oppna armar och tar emot den vind som varmar. Valborg ar en bro av ljus mellan vintermorker och sommarens brus. Sa lat oss fira denna stund, och tacka for att varen kommit, gott och rund.